Våren är här och en del är berusade av kärlek medan andra ligger på soffan och svettas i sina masker och grubblar över bolåneräntorna. Men vad går upp mot sommarens biopremiärer.
Vår och sommar kanske inte är den bästa årstiden för skräck och fasa men i biomörkret så glömmer man lätt översolbrända gubbar som står i glasskioskköer i för trånga badbyxor och urspårade grillpartyn som terroriserar nattsömnen. Tänkte det kunde passa bra att titta på vad vi har som väntar på de riktigt stora dukarna här hemma i Sverige i sommar. Men vi börjar i våren.
Först ut har vi varma och kärlekssmäktande relationer i zombiefilmen Warm Bodies. En romantisk zombiefilm med starkt kärlekstema som ni säkert redan klurat ut – kanske inte en helt lättsmält formel för traditionella zombiesupporters som kommer att göra allt för att förstöra stämningen i salongerna.
19 april – Warm Bodies
För er som inte tänker demonstrera första maj så är det nypremiär för dinosaurierna i Jurassic Park i 3D. För er som ska demonstrera är det Ulf Kristersson-mask som gäller.
1 maj – Jurassic Park 3D
Sedan har vi kidnappningsthrillern The Call med Halle Berry i rollen som larmoperatör som tvingas deala med en otäck figur som kidnappar och mördar unga kvinnor. Får hoppas det är bra telefonflås i rullen. Sånt gillar vi lika mycket som oförfalskad nakenkärlek på blomstrande sommarängar.
3 maj – The Call
Endagsfestivalen Monsters of Film får ni för allt hästkött i lasagnen inte missa. För tredje gången fläskar dom på med godbitar från skräckens och fasornas riken på biograf Zita i Stockholm. Den här gången blir det trestegsraketen Antiviral, ABCs of Death och Lovely Molly.
4 maj – Monsters of film
Remaken av Evil Dead är det många som ser fram emot. Andra skyr den som pesten och kommer att arrangera protestdemonstrationer utanför biograferna. Kan bli så att Jan Eliasson eller AIK:s klubbstyrelse tvingas kallas in som fredsmäklare.
10 maj – Evil Dead
Att Långt ner i Halsen-drottningen Linda Lovelaces liv har blivit film har nog inte undgått någon regnrocksbiobesökare. Amanda Seyfried i rollen som Linda och Peter Sarsgaard som hennes pojkvän Chuck Traynor. Adam Brody spelar nyligen bortgångne Harry Reems. Kan vara skönt att ha något mjukt och skönt att landa i efter Evil Dead.
17 maj – Lovelace
Scary Movie 5 kanske det är många som gäspar över men om man låter Hollywoods badasses Lindsay Lohan och Charlie Sheen stråla samman och hemsökas av demoner kanske någon piggnar till under bardisken och vill ha sig en Jäger till.
10 juni – Scary Movie 5
Den uppskjutne postzombieapokalypsen World War Z brakar äntligen loss lagom till snapsen och sillen i midsommar. Baserad på Max Brooks bok och med Brad Pitt mitt i händelsernas centrum kan det väl inte gå fel?
12 juli – World War Z
The Purge headlinar med Ethan Hawke och Lena Headey och uppehåller sig i ett Amerika som är dränkt i våld. Myndigheterna bestämmer sig då för att under en tolvtimmarsperiod tillåta alla typer av brott. En natt då inga straff utmäts och ingen polis eller sjukvård kommer till undsättning. Alla får klara sig bäst de vill. En riktig mardröm med andra ord.
19 juli – The Purge
Guillermo del Toros megamonsterfilm Pacific Rim får väl ändå sägas vara sommarens eller rättare sagt årets mest efterlängtade film. Det här är 2013:s Prometheus. Hmm… kan ju gå lite hur som helst det där.
2 augusti – Pacific Rim
Den svenska folkloreskräckisen Vittra visades på FFF i höstas men går nu upp på biograferna tack vare Studio S Entertainment. Vittra beskrivs som en svensk Evil Dead där vi kan förvänta oss stora doser skräck, action och spänning. Den får vi inte missa.
9 augusti – Vittra
Sist men inte minst har vi R.I.P.D. som står för Rest in Peace Department där Jeff Bridges och Ryan Reynolds spelar två odöda poliser som jobbar på ett nyupprättat spökpolisdepartement som ska skydda vår värld mot döda människor som inte vill ta steget över till den andra sidan. Jeff Bridges gillar vi i alla lägen, i alla roller och på alla sidor.
16 augusti – R.I.P.D.
***
Musikaliskt efterord
Här gillar vi också skenbart tvära kast och putting things on top of other things. Satt och lyssnade på Rainbow medan jag gjorde den här sammanställningen (musik är alltid en bra arbetssporre och hade jag inte lyssnat på Rainbow hade det inte blivit något sammanställning) och kände mig sugen på att avsluta med ett klipp med Ritchie Blackmore och hans älskade Rainbow. Själv är jag egentligen mer Deep Purple. Samtidigt får jag chansen att dela med mig av ett kärt minne som gnager i själ och tarm. Jag råkade nämligen av en slump på extremt nära håll skåda gitarrguden Blackmore tillsammans med sin familj i Berlin förra sommaren när jag satt ute och åt kvällsmiddag på en uteservering. De nästan snuddade vid mitt ben när de gled förbi majestätiskt med Blackmore som en medeltida svartklädd hövding längst bak i truppen. Men jag blev så paff och överrumplad av situationen att jag inte vågade rusa fram och fråga om jag fick ta en bild. Jag rusade visserligen upp men hamnade i något slags fastlåst läge där jag bara snurrade runt i förvirrade cirklar. Man är tyvärr en jubelidiot ibland. Visserligen är han känd för sitt ostadiga humör men ett fuck off från Ritchie Blackmore hade varit lika härligt. Nu visade det sig att han hade haft en spelning med Blackmores Night i Berlin. Meine damen und herren, Ritchie Blackmore med en kortversion av underbara Vielleicht Das Nächste Mal eller Maybe Next Time som den också heter på engelska. Take it or leave it som Joey Silvera en gång sa i en gammal dirty movie från 80-talet.
– Stefan Blackfield
[youtube_sc url=”http://www.youtube.com/watch?v=irIlL2uC7YA” rel=”0″]
