0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Titel: Silent Hill
Utgivningsår: 2006
Regissör: Christophe Gans
Skådespelare: Sean Bean, Radha Mitchell m fl

Mikael Jonsson (2006)
En liten flicka går i sömnen och drömmer om en stad som heter Silent Hill. Mamman googlar, hittar staden och bestämmer sig för att ta med sig dottern och åka dit. Hon vill få ett slut på dotterns mardrömmar och ta reda på vad det är för stad och vad kopplingen till dottern är. Bad mistake. Och en, som vanligt i skräckfilmssammanhang, riktigt svag story.
Tidigare har det ju inte gått så bra när tv- och dataspel blivit film. Den här gången går det bättre, för att man valde att i princip överföra hela scener från spelet till filmen. Scener som är lika läskiga på vita duken som i Playstation-spelet, scener där den sjukt obehagliga stämningen är perfekt överförd till film. Istället för att, som i exempelvis Resident Evil och Alone in the dark, försöka göra för mycket film av spelet, var människorna bakom filmen modiga och kopierade hela scener. Ett smart drag då Konamis japanska spelutvecklare är grymma på att producera stämningsfulla och filmlika sekvenser i sina spel. Det enda man saknar i filmen Silent Hill är handkontrollen.
Det blev exakt som jag ville och drömt om, men jag trodde det skulle fungera ännu bättre. Det håller inte hela vägen när filmen i princip är spelet överfört på film. Vissa grejer är klockrena, som exempelvis den tomma staden, vissa scener, musiken och den så typiskt för SH-serien obehagliga stämningen som genomsyrar hela filmen. Tyvärr drar töntiga monster, trista karaktärer och klyschig dialog ner betyget. Sådant fungerar i spel där man själv styr en karaktär och fokus liksom ligger på det. I en film är karaktärer och dialog så mycket viktigare. Så trots att det ofta sägs att spel och film håller på att bli ett, tycker jag att man här kan se att det inte fungerar problemfritt. Däremot har det alltid fungerat att låna lite idéer de båda underhållningsformerna emellan.

Stefan Särnefält (2006)
Det är knepigt att överföra dataspel till film, riktigt knepigt visar det sig här. Doom funkade hyfsat eftersom man gjorde den till en vanlig action science fiction-rulle. Christophe Gans har lyckats med det visuella och stämningen är bitvis riktigt ruggig. Tyvärr sjunker själva storyn rätt rejält in i dimman som fyller den spöklika staden Silent Hill. Men pyramidmonstret med jättekniven har etsat sig fast för evigt på näthinnan. Men det är nog bättre att gå direkt till spelet om man vill uppleva Silent Hill på ”riktigt”. Det här är en film för den som lirat spelen, och det har tyvärr inte jag.