Stefans 10 bästa rysare 2013

Publicerad av Rysarnytt 26 dec 2013: 10:54

En av årets höjdpunkter är att summera rysaråret och lista de bästa rysarna. Inte kolla gammal vintageporr om nu nån virrig vällusting trodde det därute. Kan väl iofs va skoj ibland. Särskilt när man tagit sig ett glas och känner sig sentimental och söker moraliskt stöd för att förändra det hårdnande samhällsklimatet.

2013 var annars massövervakningens förbannade år. Som tur var fick vi ett gäng saftiga benbitar att gnaga och hoppa på vid lägereldarna. 2013 var faktiskt ett överraskande bra rysarår. Många av dem hittade in till biografsalongerna och det är vi ju inte så vana med. Dessutom har vi en del roligt att se fram emot, som en ny Jason-rulle fredagen den 13:e mars 2015. Nu tar vi och betar av årets bästa rysare.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

10. Insidious Chapter 2
Följer upp direkt på första filmen och rullar ungefär på som tidigare men den här gången utforskar man bakgrunden till hemsökelserna som drabbar Josh Lamberts och hans familj. Lite mindre buskis och mer horror med flera läckra scener. Inte tokintressant men klart roligare än att trampa på en motionscykel efter en frossarjul. Och faktiskt snäppet bättre än ettan.

insidious 2 2013 james wan

9. The Conjuring
James Wan rattar och riggar upp scenerna enligt manualen men det blir lite för slipat och välregisserat för min smak. Blir lite trött på hans smarta överraskningstricks och smällande i dörrar. Atmosfär och stämning är det man vill ha. Men (jag knäpper händerna i någon form av orientalisk bönegest jag snappat upp på Kunskapskanalen) det är givetvis ändå bra. Och sen har vi en stark skådespelarensemble som ger allt det har. Office Space-hjälten Ron Livingston i 70-talsfrilla och Jan Sparring-polisonger skulle satt Lumbergh på plats. Går helt enkelt inte att sluta älska den killen.

james wan the conjuring

8. Evangeline
En visuell läckerbit om manligt våld, hämnd och kvinnlig utsatthet och vad en strikt religiös uppfostran kan ställa med i en ung människas psyke. Signerad Karen Lam från det kvinnliga filmkollektivet Viscera som besökte Monsters of Film i höstas. Lite I Spit on Your Grave goes The Ring om ni frågar mig eller någon ur Bonde söker fru-teamet.

evangeline

7. The Colour out of Space
Precis som The Call of Cthulhu och The Whisperer in Darkness är The Colour out of Space filmad i svartvitt. Det känns som helt rätt väg att filma Lovecrafts bisarra mysterier på. Man har stuvat om berättelsen och fångat in stämningen på ett fint sätt och undertonerna vibrerar på rätt frekvens. Skräcken kommer smygande och trådarna nystas upp bit för bit. En film som kryper fram i snigelfart men som vinner i längden.

The colour out of space dvd cover

6. World War Z
Följer mer den traditionella Hollywoodactionfilmsmallen än den dokumenterande och analyserande linjen i Max Brooks bok. Satiren och samhällskritiken blåste tyvärr bort på vägen när pengarna skyfflades in. Men trots att man satsat extremt på form och spektakulära scener är det ändå en bra och underhållande film med mycket visuellt godis. Brad Pitt är däremot fan för långhårig för att spela FN-man.

world war z 2013

5. Open Grave
Överraskande stark mysterierysare där man hela tiden befinner sig i ovisshet om vad det är som händer. En kille vaknar upp i en massgrav utan minne och blir räddad av ett gäng lika minneslösa överlevare och misstankarna om vad som skett och vem som är skyldig börjar hagla. Det utvecklas till något slags paranoidt helvete med ett landskap fyllt av döda och galningar där överlevarna tvingas kämpa för sina liv. Spännande som fan.

open grave horror movie

4. Maniac
Inte samma sleazy och kvävande stämning som i originalet men Franck Khalfoun har gjort en spännande och blodig tolkning av Lustigs film där han på ett snyggt sätt förflyttat scenen till Los Angeles ytliga modevärld. Elijah Wood kryper fint innanför skinnet på den traumatiserade kvinnoskalpjägaren Frank Zito. Läckert subjektivt kameraarbete och starka symbolmättade scener.

maniac remake skräckfilm

3. Lords of Salem
Rob Zombies bästa film sedan Devil’s Reject om en radiostation som får oväntad post i form av en vinylskiva med ett jävligt läskigt ljudinnehåll (fan det läskigaste jag hört sen mässandet i Eyes Wide Shut) som visar sig släppa loss en förbannelse. Jävligt otäck skön och surrealistisk 70-talsstämning där de visuella tränger in i märgen men lite snårig story och lite för tunna personporträtt.

lords-of-salem-dvd-cover

2. You’re Next
Det var ett tag sedan man fick uppleva en sån knäckande hård husinvasionsterror som i You´re Next. Det är bitvis ett jävla brutalt tryck och man sitter förstummad och genomblöt i skrevet och undrar vad fan det är som pågår. Man fläskar på med kusliga överraskningsmoment och nerviga suspense-scener men intrig och karaktärer kunde man filat lite mer på.

youre-next-poster

1. Texas Chainsaw 3D
Det finns bara en kung i år och honom hittar vi i en källare i Texas. Alla andra kan dra åt helvete. Dan Yeagers tolkning av Leatherface är den bästa sedan Gunnar Hansen. Motoriken med den efterblivna och otympliga springstilen och den bisarra identitetsförvirringen bakom masken bär Hansens 24 karats guldstämpel. Lite mer intelligens kanske men ändå helrubbat. Vete fan hur han gör men han får till det där perfekt. Jävla snille. Den bästa öppningsscenen på film i år i form av ett rasande 3D-bildflöde med de bästa scenerna ur originalfilmen. Texas Chainsaw 3D är gjord med stort hjärta och stora doser nostalgi och humor. Motorsågen rusar och ryker och skär så hårt i fläsket att man är tvungen att fylla upp Chilligrytan efter filmen. Dessutom var Rysarnytt ensam om att gilla Texas i bioannonserna. Årets bästa rysare som också förtjänade en japansk horror renga.

rysarnytt_leatherface