Rysarnytt

Kvalitetssajt om skräckfilm

The Last Days

Publicerad av Rysarnytt 20 Dec 2014: 21:11

0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Titel: The Last Days hockeymaskhockeymaskhockeymask
Utgivningsår: 2014
Regissör: David Pastor och Àlex Pastor
Manus: David Pastor och Àlex Pastor
Medverkande: Quim Gutiérrez, José Coronado, Marta Etura  m fl
Distribution: Njutafilms

Los últimos días  2013

Fan, Barcelona är Europas skräckstad. Inte den förbannade coola hipsterstad alla snackar om nu för tiden. Var faktiskt där innan dom fräschade upp den inför OS 1992 och tyckte då det var en ren skitstad – i bokstavlig bemärkelse. Luktade skit överallt, gick inte att bada och det sprang runt en massa överåriga prostituerade och knarklangare i vart och vartannat gathörn. Men jag var ung och oförstörd då så ni får inte döma mig alltför hårt. Men nöjd var jag fan inte. Jag drog vidare till Franska Rivieran och lekte Snobbar som jobbar och mådde som en prins som precis undsluppit en oönskat giftermål. Nej, jag kände mig som drängen i Fäbodjäntan som fått ett tecken från regissören att avbryta ett uruselt samlag. Kände att jag måste få in drängen i den här analysen. Kan Seo Olsson på Studio S Entertainment så kan jag. Inte konstigare än så.

Hur som helst, vi lämnar det där och snackar pure horror istället. Vi har imponerats av apokalypsskräcken i Rec-serien (trean undantagen, fyran har jag inte sett ännu) och när The Last Days damp ned i brevinkastet blandade jag ihop den med Barcelona-zombieapokalypsen Asmodexia som vi skrivit om här tidigare. Var lite uppspelt över det. Tänk en överårig tonåring på julafton som hittar gammal vintageporr i oskadat skick under en snöbeklädd gran. Rätt mysigt. Faktum är att jag gick så långt i min akademiska slummer att jag trodde att det var samma rulle innan jag började med den här recensionen. Nån likhet finns säkert men vi skiter i det nu.

Världen har drabbats av en väldigt skum pandemi som gör folk panikslagna och livrädda för att röra sig utomhus. Agorafobi kallas det på terapeutspråk, alltså torgskräck. Lite märkligt och oklart med uppkomsten till den där pandemin men enligt nyhetsrapporteringen i filmen rör det sig om någon form av virus som sipprat ur ur jordskorpan om jag inte minns helt fel. Ja ja. I centrum står en kille som heter Marc som under katastrofen förlorade sin gravida flickvän. Tillsammans med en annan lite äldre kille som heter Enrique beger han sig ut i Barcelonas undre världar för att hitta flickvännen. Kruxet med Enrique är att han innan katastrofen jobbade på samma företag som Marc och hade till uppgift att kicka Marc om han inte levererade bättre. Ni känner igen typen från Office Space. Killar man ger ett Bruce Lee-slag i mellangärdet så att dom tuppar av. Sen tar man deras pluska och går och dricker öl på nån bar och bjuder laget runt.

Nåväl, Bruce Lee i all ära. Måste ju säga vad som är bra och dåligt med den här rullen också. Om vi börjar med minuskontot. Förutom att hela pandemin och förklaringen till pandemin hänger i luften (någon avancerad diskussion kring miljöförstöring etc förs inte direkt) är det väldigt mycket jobbiga hopp fram och tillbaka i historien. Det tar ett tag innan man börjar greppa själva händelseförloppet och känner sig engagerad (kan också vara att jag hade tagit mig ett par glas men jag tror fan inte det). Jag tycker inte heller man lyckas övertyga i själva bygget av katastrofkänslan eller koppla ihop riktigt till den existentiella isoleringen (många har säkert nån gång i livet fått sig en släng av en sån där diffus fobikänsla där offentlighetens ljus börjar te sig skrämmande och weird), allt fladdrar förbi lite vid sidan om medan man följer Marcs slingriga kamp för att hitta flickvännen. Berättandet är för ryckigt och hoppigt. Det funkar inte riktigt i den här apokalypshistorien om du frågar mig. För många frågetecken för att man ska känna sig bekväm i fåtöljen helt enkelt.

På pluskontot då. Det är faktiskt en jävligt skön atmosfär man fått till här, påminner lite grann om Rec som jag gillade skarpt. Det är också bitvis rätt spännande och själva grundberättelsen med en gravid kvinna som står i centrum som en symbol för något slags hopp för mänsklighetens återfödelse är inte dumt skildrat alls. Gillar också Marcs och Enriques gemensamma historia där forna kombattanter tvingas samarbeta för att överleva. Rörande så klart men också klassiskt tema i apokalypsfilmer. Dessutom är det bra nivå på skådespeleriet och bröderna Pastor levererar en del visuella läckerheter. Ser gärna mer av dom. Summa summarum: En sevärd film men ingen ny Rec.

– Stefan Särnefält

Kommentarsfunktionen är stängd.

Lämna en kommentar: