0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Titel: Macabre
Inspelningsår: 1980
Regissör: Lamberto Bava
Skådespelare: Bernice Stegers, Stanko Molnar m fl
Distribution: Njutafilms

Stefan Särnefält
Det kan inte va helt lätt att ha giallons skapare Mario Bava som farsa om man själv siktar in sig på att bli giallokung. Men det låter som en i bomben rolig uppväxt. Och så mycket bättre skola kan man ju knappast få. Men begåvning för filmskapandet är inget man nödvändigtvis får med sig i arvet. Något som blir tydligt i det här fallet. Trots oddsen har Lamberto Bava ändå lyckats smälla till med några hyggliga skräckfilmer där mjukisgiallon Macabre nog är den bästa. Åtminstone av dom jag sett. Macabre är dessutom Bava jr:s första film på egna ben.

Filmen uppges vara löst baserad på verkliga händelser och är en bisarr liten skräckskröna om en kvinna som får betala ett allt för högt pris för sitt vänsterprasslande. När hennes älskare omkommer i en tragisk bilolycka tillbringar hon en tid på mentalsjukhus. Men istället för att förenas med familjen återvänder hon till det gamla kärleksnästet – ett värdshus i New Orleans. Den blinde husvärden bor kvar i huset och blir snabbt förälskad i henne samtidigt som han börjar höra de gamla bekanta kärleksljuden på övervåningen igen. Givetvis svinjobbigt för honom när det är läckra Bernice Stegers som stönar upp hela huset om nätterna. Frågan är vem hon gör det med.

Har helt klart sett för lite filmer med Stegers. Tveksamt om hon droppar lika mycket plagg och njuter så hämningslöst som i Macabre på andra håll. Skulle va i Fellinis Kvinnostaden då. Macabre vinner framför allt på sin sköna mystiska atmosfär. Bava utnyttjar också karaktärernas drag på ett bra sätt för att bit för bit nysta upp trådarna i storyn. Som när den blinde mannen famlar sig fram i huset och känner på saker i jakten på ledtrådar eller den obehagligt spionerande dottern som snokar i morsans privatliv. Finns ett par scener där Bava jr visar prov på gott hantverk när han korsklipper mellan scenerna för att förstärka chockeffekten. Det är visserligen inte mycket gore och horror som serveras men det tas igen i den makabra historien som gnuggar termometern närmare kokpunktsnivåerna.

Filmen har jämförts med Polanskis och Hitchcocks verk. Inte helt utan anledning även om man inte ska dra alltför stora jämförelser där. Suspense är dock nyckelordet. Men sen får vi inte glömma det skönt 70-talsgungiga mjukporrscoret signerat Gil Ventura som värmer upp musklerna fint i filmens inledning. Sånt gör iaf mig på gott humör. Spana in trailern och njut av musiken! Spoilervarning dock.