Rysarnytt

Kvalitetssajt om skräckfilm

Friday the 13th

Publicerad av admin 29 jan 2011: 12:37

0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Titel: Friday the 13th
Utgivningsår: 2009
Regissör: Marcus Nispel
Skådespelare: Jared Padalecki, Danielle Panabaker m fl
Distributionsbolag: UIP

Jag vet inte riktigt om jag sett fram emot den här eller inte. Men killar i mask har en märklig dragningskraft på mitt svaga psyke. Dyker dom upp är jag där oavsett om jag vill det eller inte. Hur som helst, jag gillar hockeymasker och Jason men inte alltid nyinspelningar. Friday the 13th är en nyinspelning av originalet från 1980. Men någon regelrätt remake kan man inte tala om. Den här Fridayfilmen får betraktas som en helt fristående film annars hamnar man i nån slags tillbaka till framtiden röra. I ettan är det morsan som härjar och hämnas sonens död i en drunkningsolycka på 50-talet. Men han dyker upp som pojke i slutscenen. I tvåan är det däremot den fullvuxne Jason som bärsärkar i tygpåse med hål för ögat. Hockeymasken plockas upp först i trean. I denna version är det bara i filmens första minuter som vi rent kronologiskt befinner oss i ettan. Resten utspelar sig någonstans mellan tvåan och trean eftersom Jason här använder både tygpåse och hockeymask. Men det stämmer inte helt heller. Efter filmens inledning kastas vi in i ’Crystal Lake present day’. Resten av serien ska vi då tydligen inte fästa så mycket vikt vid. Strunt samma. Här har man iaf börjat om på ny kula. Efter tio Fredagfilmer (Freddy vs Jason undantagen) är det väl svårt att variera sig på temat skulle jag tro.

Måste erkänna att alla remaker på klassiker som kommit på senare år inte fallit mig på läppen. Nispels version av The Texas Chainsaw Massacre var dock en av de bättre. Friday the 13th känns mer som ett beställningsjobb. Michael Bay-produktionerna är ju som bekant ofta väldigt iscensatta och snyggt paketerade men tappar lätt verklighetskänsla och nerv. Det blir lite för mycket konstruktion och för lite känsla i mitt tycke.

Här är vi iaf tillbaka till lägereldarna, brasset och sexet. Misstänksam polis, jobbiga collegeungdomar, kufig ortsbefolkning och självklart den obligatoriska lägereldsstoryn. Saker man bockar av i ett nafs. Det jag saknar mest med Nispels Friday är överraskningsmomenten och den smygande spänningen jag minns med glädje från originalserien. Jag vill ha kolossala mängder av chi-chi-chi-ha-ha-ha-soundtrack, smygande och prasslande i buskarna, snabba småskymtar av Jason. Här kommer de blixtsnabba Jason-attackerna mer på beställning och man hinner aldrig bli riktigt rädd. Mordscenerna påminner om kanadensiska powerplay i hockey. Dom klaras av jäkligt snabbt. Jag gillar annars att filmen inte är så där överdrivet grafiskt våldsam som så ofta idag. Och i en del scener blommar det verkligen ut som i fornstora dagar. Som när dom är ute och kör vattenskidor och den påfrestande motorbåtssnubben får en oväntad pil igenom skallen, vilket skapar problem för tjejen på vattenskidorna.

Derek Mears som Jason då? Han får godkänt men är lite väl atletiskt och reptilsnabb i sina rörelser. Rimmar inte heller med kosten han verkar ha levt på de senaste 20 åren. Jason ska vara mer en bitig skogshuggartyp om ni frågar mig. Även den meste Jason-tolkaren Kane Hodder var lite för mycket muskelpaket för min smak. I serien har ju Jason-karaktären gått från vanställd pojke till zombie och star wars klon. Den här Jason är back to earth och nappar fortfarande förtjust på lite låtsasmorsesnack. Och så ska den riktige Jason vara. Även om filmen har en del annat att önska.

– Stefan Särnefält

Kommentarsfunktionen är stängd.

Lämna en kommentar: