0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö
Titel: Dracula
Produktionsår: 1979
Regissör: John Badham
Skådespelare: Frank Langella, Laurence Olivier, Donald Pleasence m fl
Distribution: Studio S Entertainment
Det är härligt med en Draculafilm som tar lite nya grepp på den klassiska vampyrhistorien. Men det är också härligt med en riktigt klassisk Dracula som fläskat på med hela den gotiska och viktorianska arsenalen. Som ger extra allt. John ”Saturday Night Fever” Badhams Dracula är av det senare slaget där vi direkt kastas ombord på skeppet Demeter som är på väg till England med den blodtörstiga greven i lasten. Och vi vet ju alla hur det går för den olycksaliga besättningen. Här får vi alltså inga transylvaniska skräckskogar och slott men de finns även i England. Neil Marshall ska ju göra en Dracula-historia som bara utspelar sig på Demeter. Något som man ser fram emot.
Hur många Dracula-filmatiseringar som gjorts har jag inte koll på men jag tror iaf att greven ligger i topp när det gäller antalet filmatiseringar bland skräckikonerna. Universals och Hammers versioner är standardverk som jag älskar men kan kännas aningen ålderstigna för fitnessgenerationens pionjärer. Trots att den här är från 1979 känns den förvånansvärt fräsch och välgjord. Specialeffekterna håller fin nivå och känns varken löjliga eller överdrivna. Men det som framför allt går hem hos mig är den atmosfäriska miljön och stämningen. Man har lagt mycket krut på det visuella och den tidstypiska stämningen med lite halvblekt foto som ger tyngd åt både skräckkänslan och historien.
Det finns flera sköna scener i filmen som man lätt skulle kunna plocka ut utan att ställa ifrån sig vinglaset. Men ett par favoriter (som hör ihop) är när Lucy besöker Draculas slott och hennes intåg filmas från ett ovanifrån-perspektiv med ett spindelnät och en krypande spindel som ligger emellan som ett filter och rör sig mot Lucy samtidigt som storspindeln Dracula himself gör entré. Senare när hon sitter inspärrad på dårhuset efter ha blandat vätskor med greven och får besök av fästmannen blir det samma ovanifrån-perspektiv fast nu genom ett finmaskigt sjukhusgaller och med omvända roller där Lucy gör sig beredd att sätta tänderna i fästmannen. Jävligt snyggt.
Frank Langella som Dracula och Laurence Olivier som Van Helsing fungerar som bra motpoler. Langellas Liberace-frilla kan man dock ha invändningar emot. Starka invändningar. Men hans förföriska och arroganta uppenbarelse övertygar även om han inte är den bästa Dracula-tolkaren i min värld. Många Dracula-filmer kan man gå förbi med gott samvete men är man det minsta svag för den blodsugande greven ska man definitivt se den här.
– Stefan Särnefält
[youtube_sc url=”http://www.youtube.com/watch?v=bBT41ANDh4c”]