0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö
Titel: The Coffin Joe Aftermath Collection Box 
(Strange World of Coffin Joe (1968), Awakening of the Beast (1970), End of Man (1971) och Hallucinations of a Deranged Mind (1978))
Utgivningsår: 2008
Regissör: José Mojica Marins
Skådespelare: José Mojica Marins, José Carlos, Oswaldo De Souza, Teresa Sodré, Jorge Pere
m fl
Distributör: Njutafilms
Stefan Särnefält (2008)
Terve terve och välkommen till bastuklubben! Närå, jag menar givetvis welcome to the very, very weird world of Coffin Joe. Måste erkänna att jag inte hade den mildaste ryggskrubbning vem den brasilianska regissören, producenten, manusförfattaren, skådespelaren och människoplågaren José Mojica Marins eller hans alter ego dödgrävaren Coffin Joe var innan Njutafilms Coffin Joe-box damp ned hos mitt lokala postombud som en stjärtklatschning from outer space. Allmänbildning är inte min starkaste sida ska postombuden veta. Men efter att ha plöjt mig igenom boxen helskinnad är jag fortfarande inte säker på om jag fått någon kläm på farbror José eller elaka Joe. En brutalt galen brasilianare i skägg, slängkappa och svinlånga naglar som skrämmer skiten ur psykologer och lättklädda brudar. Jodå, så långt är jag med.
Tydligen gick skräckskägget Marins in i sin roll så hårt att han odlade lika långa naglar privat. Snacka om inlevelseförmåga. Men det slutade han tydligen med för tio år sen ungefär. Han kanske fick en Windows 286:a i födelsedagspresent och försökte sig på en ny karriär som sexchattare eller nåt. Och då gick det ju säkert inget vidare med dom där Guinness rekordboksnaglarna. Gubben är hur sjuk som helst. Gubbe och gubbe förresten, han var faktiskt yngre på den tiden än jag är nu. Han är som en upp-och-nedvänd blandning av Ed Wood, Joe Sarno, Lucio Fulci och Ken Russell upptrippad på Ricky Bruch gamla anabola steroider. Om ni förstår vad jag menar. Ni minns väl att Ricky Bruch fick stå upp och ned på händerna i badkaret för att klara av en enkel fjöl. Om det var före eller efter I Skyttens Tecken vet jag inte. Och om den här boxen är ett rättvist urval av Marins produktion vet jag inte heller. Men jag litar på Njutafilms. Dom kan film dom. Tack och bock för box, njutisar!
Coffin Joe-boxen känns som en räcka experimentfilmer där den skäggige latin lovern ska utforska de mörkaste skikten av det mänskliga psyket som om Christer Petterssons barndom inte vore nog för lutheranen inom oss. Givetvis behövs det mängder av droger, sex och våld för att släppa loss allt vansinne som finns i garderoberna. I überskruvade Awakening of the Beast och Hallucinations of a Deranged Mind är det psykologernas och psykiatrikernas fantasier som tillåts blomma fritt. Och då kan allt hända. De marscherande damstjärtarna med målade gubbsansikten som skrattar som en dårkör under ledning av dirigenten Coffin Joe gillade jag bäst. Vad skulle en midsommarfirande Kjell Lönnå säga om en sån kör? Da capo kanske.
Det är svårt att hålla sig för skratt. Hahahahaha. Jo, jag är nog en svårt sjuk människa innerst inne. Men på utsidan är jag snällare än Kock-Melker. Jag lovar. Undrar om inte Ken Russells snortat upp lite inför China Blue. Dario Argento med tror jag. Kolla in den koloristiska korridorscenen och alla hallucinatoriska, plågade och förvridna gestalter. Är det inte en smula Suspiria över det där?
Marins gränsöverskridande alter ego rör sig lika elegant mellan dröm och verklighet som mannen med dom berömda knivhandskarna, Freddy Krueger i Terror på Elm Street. Coffin Joe har faktiskt fungerat som inspiration till Krueger-karaktären. Men istället för att plåga tonårstjejer i deras drömmar finner Coffin Joe mer njutning i att hemsöka drömmarna hos framstående psykologer med Freudskägg. I dom mest lugna skäggen simmar de sjukaste böjelserna. Eller hur var det man sa?
Ibland är det rätt underhållande excesser som bubblar loss i Coffin Joe-helvetet, ibland bara sinnessjukt. Samtidigt är det förbannat b-igt och trashigt. Och på tok för utdraget. Oftast är väl idéerna intressantare än själva filmerna. Roligast är nästan när hjärnskrynklarna tvistar om vad det är som pågår. Jag är ju extremt svag för sinnesjukt psykologiserande. Då mår jag som bäst. I alla fall bättre än vad Lasse Kronér kommer att göra på julaftonsmorgonen. Tyvärr är det är också ett jävla knastrande på ljudet ibland. Så det blir en del chipsflottigt pillande på volymkontrollen. Jag ger boxen en trea i samlingsbetyg. Är det nåt extramaterial då? Ja det är det! Årets sjukaste extramaterial: Obscure Erotica part 2 i Hallucinations of a Deranged Mind. Måste va Eskil Erlandsson som ligger bakom.
