Orwell vs Huxley for understanding Kay Parker – Rysarårskrönika 2009
Välkomna till ett nytt blodigt skräckår 2009! Hoppas ni haft chansen att bli rejält uppskrämda under ledigheterna. Själv hann jag med att beta av såväl dödsprogmetallarna Opeth som poeten Bruno K Öijer före jul. Kanske årets tyngsta kulturhändelser vid sidan av Fläskkvartetten på Judiska teatern. Öijers samhälls- och mediakritiska dikt Så Få drog högst applåder och har nog redan blivit en favorit bland cineasterna. Dikten avslutas stenhårt med öppningsrepliken i Sam Peckinpahs västernklassiker The Wild Bunch från 1969: If they move, kill ’em! Kolla in Per Erik Wessléns suveräna video:
Efter det blev det mest böcker och film efter att internetuppkopplingen drabbats av surfkollaps. Krävs tydligen nån form av teknologisk kollaps för att man ska återvända till böckernas suveräna värld. Däremot har det inte blivit så mycket skräck. Men det ska tas igen. Jag lovar. I år har vi mycket att se fram emot: FRA-lagen, Ipred-lagen, kungens 63-årsdag, kanelbullens dag och ett knippe Joe Sarno-releaser. Medan julens budskap om frid bombades sönder och samman i religionernas vagga ögnade jag mig igenom George Orwells klassiker 1984 (1949) plus Michael Radfords filmatisering av denna klassiska dystopi. En svettig upplevelse för en samhällsmedborgare, hovnarr på trampmaskin och fd fluktare bakom utedass på landsbygden ska ni veta. Jag har fortfarande inte hämtat mig. Jag ligger och flämtar som mörtar på en solig klipphäll full med botoxförgiftade blondiner. Omständigheterna kring Oceaniens eviga krig är ju inte helt olika dagens eviga krig mot terrorn. Vad ska vi säga om Partiet och propagandan? Att medierna är budskapet? It stinks like hell!
KRIG ÄR FRED, FRIHET ÄR SLAVERI, OKUNNIGHET ÄR STYRKA
Fy fan för tankepoliser säger jag. Hör ni det? Ner med tankepolisen och skolmattanter som egentligen är förklädda FRA-spioner! Upp med skolmattanter som egentligen är förklädda tangodanserskor med rosor och runda ord i munnen. Ner med sushilunchgäster som dricker multivitamindrycker och sänker räntan på sparkonton. Upp med skräckförfattare som sitter i hembyggda kojor uppe i träden och dricker kaffe på bestämda tider. Ner med nyspråket! Plus plus fuck the nyspråk! Tankepolisen finns ju lite överallt som bekant. Verkar trivas ganska bra på de nordliga breddgraderna. Men jag undrar om inte Aldous Huxleys Du Sköna nya Värld (1932) ligger närmare vår tid. I Orwells bok är det sakerna vi hatar som övervakar och förgör oss. I Huxleys bok är det sakerna vi älskar. Vi behöver ingen storebror när vi har teknologin som övervakar oss. Vi njuter oss till döds. För att parafrasera den gamle mediabutchern Neil Postman. And we seems to like it a lot.
”Det Orwell fruktade var människor som skulle förbjuda böcker. Det Huxley fruktade var att det inte skulle finnas någon anledning att förbjuda böcker eftersom det inte skulle finnas någon som vill läsa dem. Orwell fruktade dem som skulle beröva oss information. Huxley fruktade dem som skulle ge oss så mycket information att vi blev passiviserade och självupptagna. Orwell fruktade att sanningen skulle döljas för oss. Huxley fruktade att sanningen skulle dränkas i ett hav av irrelevant information. Orwell fruktade en fängelsekultur. Huxley fruktade att vi skulle bli en trivialkultur” (Postman). Frukta mig hit och frukta mig dit. Akta er för Jussi – Guldtuppen – Hövding över Körsbärsdalen!
Vi gillar att ha det bekvämt och vi gillar när nån ser hur bekvämt vi har det när vi bolmar runt våra urringningar. Vi verkar inte ha några som helst problem att bli övervakade. Oavsett om det är Storebror eller en hybrid från Taxi Kurir med lösmustasch och smutsig webcam som kallar sig Pamela Anderzon med z. Tänk er att leva i ett skyltfönster varje dag nerkladdad med räksallad och ketchupmos och tvingas tralla Chattanoga-slingor fejsmålad som Ole Söltoft. Men det är ungefär vad många gör. Förresten, har ni tänkt på hur dom bygger hus nuförtiden? Hur mycket glas kan ett hus ta egentligen? Måste va voyeuristernas våta dröm att bo granne med ett glashus. Hur många ligger inte med ett champagneglas och spanar på varandra i nedsläckta lägenheter som James Stewart eller Tom Byron? Fönstret mot Gården har ni nog alla sett. Men är ni verkligen 100 procent säkra på att ni sett Private Teacher med Kay Parker, Honey Wilder och Tom Byron?
Viva Kay Parker! Byron ligger på sitt pojkrum och spanar på tjejer och kopulerande par istället för att ägna sig åt studierna. Mostern (Wilder) kallar in specialläraren Kay Parker (som för övrigt hade världens mest naturliga bröst på den tiden, nu snackar vi silikon-80-talet, inte natur-70-talet som vi annars brukar snacka om) och reser själv bort över helgen och lämnar dom helt ensamma. Föreställ er att tillbringa en hel helg med läxläsning tillsammans med Kay Parker. Jag vet minst en som skulle gå flera mil barfota i minusgrader för att vara med i utlottningen. Vi kan kalla honom P. Han jobbar för övrigt som fotograf. Finns en fantastisk scen i Private Teacher när Parker läser Shakespeare för Byron (smaka på den poetiska namnföljden, smälter som marängsvisch med kolagömma i munnen) medan han ser ut som ett frågetecken. Tänkande är ju inte onanisters starkaste sida. Men en uppretad onanist med håriga handflator och knogjärn skulle inte jag munhuggas med i korvkön en kylig lördagsnatt om jag vore du. Ok, let’s proceed, please!
Skräckåret 2008
Vad hände egentligen under skräckåret 2008? Spanjackerna imponerade stort med filmer som Barnhemmet och REC. Den senare gjorde mig skrajare än en tonåring på för starkt brass tagen på bar gärning av Hem & Skola-föreningen. Sweeney Todd var lika snygg och god som ett stycke stekt människokött är för Leatherface en varm sommarkväll i Texas. Eden Lake har jag tyvärr inte sett än. Men Micke Khorell gav ju den fyra masker. Jag litar på Micke. Sen har vi ju förstås den svenska blodtömmaren Låt Den Rätte Komma In. En mycket lyckad överföring från Ajvides roman. En annan megahändelse var Studio S Entertainments efterlängtade release av Dario Argentos gialloklassiker Deep Red. Ska finnas i var mans hem. Annars tjallar jag till Kärleksministeriet och tanten i Fäbodjäntan.
Jahaja. Vad har vi att se fram emot i år då? Faktiskt en hel del: Argentos Giallo, Romeros nya Deadfilm, remaken av Fredagen den 13:e, remaken av Varulven, My Bloody Valentine 3D, vampyrfilmen Daybreakers, den norska nazizombierullen Död Snö, ekorysaren The Thaw, Lars von Triers Antichrist, häxrysaren Season of the Witch, Joel Schumachers Creek, The Descent 2, Wes Cravens 25/8, Sam Raimis Drag me to Hell, Cirque du Freak. För att nämna några. Ja det verkar helt klart finnas en hel del gott i påsen som väntar på oss det här året, trots att arbetsmarknadsministern snackar om skitår.
Men just nu är det lågkonjunktur, bleeders. Tror ni man kan göra lite stålar i dessa finanskristider? Blir nog rätt svårjobbade pengar skulle jag tro. Man kanske ska satsa på lite klassisk New Age i nättappning? Vad tror ni om lite snabbverkande cyberterapi för halvkrassliga lycksökare? Det är förresten vad Kay Parker sysslar med nuförtiden. Fan, man är helt luspank sedan man upptäckte hennes hemsida. Hihihihi… Jag tror jag ska bli en virtuell zonterapeut där jag botar kunderna genom att uppmana dom att trycka upp fötterna på datorskärmen eller webcamen. Jag intar en gammaldags och auktoritär stil som inte kan ifrågasättas och hävdar myndigt och bestämt att jag botar dom med hjälp av energifyllda tangenttryckningar från Månbas Alpha (läs: skriver in domänadresser till sexsajter). Om det inte skulle hjälpa skickar jag över en påse kristaller alt. en påse Gott & Blandat och hänvisar till livskonstkonsulten och möhippornas vän Bert Yogsons telefonsvarare och hans motto ”man ska inte må dåligt mer än högst en halv minut”. Ja den halvminuten har väl gått nu. Big Brother is watching you. Smajl och välkommen till 2009!
Kolla in Kay Parker i mockumentären Dick Ho: Asian Male Porn Star från 2005
[youtube_sc url=”http://www.youtube.com/watch?v=GepZCzikFY0&feature=player_embedded”]
