Rysarnytt

Kvalitetssajt om skräckfilm

Paween Purikitpanya

Publicerad av admin 20 jan 2011: 18:17

Karma – en vinnande skräckformel

Helena Bjuresäter Sjöholm, Stefan Särnefält [091123]
Rysarnytt fortsätter bevakningen av Stockholms filmfestival. En av årets gäster är den thailändska regissören Paween Purikitpanya som är här med en av festivalens riktiga skräcksmockor; Phobia 2. Med en budget på 1 miljon dollar har några av Thailands mesta skräckregissörer berättat fem suveräna skräckberättelser tryfferade med spöken, zombies och andra otäckheter. Den sympatiske och ödmjuke Paween Purikitpanya tog emot oss på Nordic Light Hotel i Stockholm. Det blev ett spännande samtal om bland annat karma, spöken, Sam Raimi, skillnaderna mellan öst och väst och varför det finns så få zombies och seriemördare i asiatisk film. Med sig har han sin tolk. Vi ger honom cred för hans bidrag i episodskräckisen Phobia 2…

Paween:
Ohhh, tack, tack. Ni är väldigt snälla.

RN:
Ni lyckades göra uppföljaren ännu starkare än första Phobia!

Paween:
Förväntningarna på skräckfilm i Thailand blev väldigt höga efter succén med Shutter (Shutter regisserades av två av Paweens regikollegor, Banjong Pisanthanakun och mannen med det helt underbara namnet Parkpoom Wongpoom, reds anm). Det blev en stor hype och det har massproducerats skräckfilmer efter det. De flesta har floppat. Jag sätter kvalitén högt i mitt arbete. Tack.

RN:
I Phobia 2 ligger spänningen på topp genom alla fem episoderna. Vad är fördelarna med att berätta i kortfilmsformatet jämfört med det långa?

Paween:
Det är roligt att jobba med kortfilmen. Här är det bara att köra rakt på. Man kan skippa alla ”Why’s” på en gång. Berättelsen behöver inte byggas upp kronologiskt, inga onödiga detaljer eller konsekvenstänk. Det bidrar till att hålla energin i spänningen igång.

RN:
Hur ser du annars på den thailändska skräckscenen? Du nämnde massproducering av skräckfilmer.

Paween:
Det görs rätt mycket skräckfilm i Thailand idag. Jag skulle uppskatta att ungefär en film i månaden går upp på biograferna. Allt är tyvärr inte bra som görs. Shutter (2004) satte standarden och bidrog till att göra thai horror mer populär utanför Thailand.

Purikitpanyas bidrag Novisen är först ut i Phobia 2. Vi i väst förknippar nog tempeltillvaro med lugn och harmoni – återkoppling till uppgörelsen och förhoppningen om ett bättre liv ”nästa gång” så det gäller att hushålla med överträdelserna. Annars kommer inte spökena lämna dig ifred. Ever. Men någon lugn och harmonisk tempelvistelse handlar det inte om här.

RN:
Vi kommer in på det här med karma och att den genomsyrar filmerna. Det känns mycket medvetet i berättandet. ”Straffet” driver handlingen. Stämmer det här med din uppfattning?

Paween:
Ja, absolut. Karman (att summan av individens handlingar avgör utfallet i detta och nästkommande liv reds anm) och tron på den i Thailand är oerhört stark och viktig. Det genomsyrar vår livsstil. Det finns ingen möjlighet att undkomma karma och det är folk medvetna om och det gör dom uppskrämda.

RN:
Så för den thailändska publiken skänker ”karman” trovärdighet?

Paween:
Absolut gör den det.

RN:
I den västerländska skräckfilmen är det ganska vanligt att katolicismen och mystiken är grundbulten. Och helt klart har ju religionen präglat många västerländska regissörer. För den sekulariserade svenska publiken handlar det kanske inte så mycket om övertygas i sin tro. Men skuld, straff och förlåtelse kan vi alla relatera till. Hur hittar du inspiration till dina manus?

Paween:
Jag kollar mycket efter händelser som utspelar sig i medierna. Eftersom karman är stor hos oss, är det alltid någon som har sett ett spöke någonstans. Det bygger jag vidare på. Och hos publiken skapar det igenkänning. Händelserna i deras verklighet kommer liksom tillbaka som en bekräftelse genom filmen.

RN:
Är mixen av skräck och humor en formel som går hem i Thailand? I Phobia-filmerna får vi en del exempel på det.

Paween:
I Thailand älskar vi komedi och skräck. Vi gillar att skämta om det övernaturliga, så blandningen av skräck och humor går verkligen hem hos den thailändska publiken.

RN:
Hur har ni jobbat med stuntsen i filmerna? Allting är väldigt välgjort och välregisserat. Det är ibland svårt att veta om det är stunts, koreografi eller dataanimerat.

Paween:
Det mesta stuntsen är gjorda av skådespelarna själva. Men vi har jobbat mycket med dataanimeringar.

RN:
Man ser inte mycket sci-fi i den thailändska filmrepertoaren. Var är alla aliens?

Paween:
Haha… nej, vi tror inte på rymdvarelser och ufon. Skulle inte gå hem hos oss. Vi tror bara på spöken.

RN:
Men ni älskar att berätta med tekniska prylar som kameror, datorer, mobiltelefoner och sånt. Spökena har blivit lättfångade på bild nuförtiden.

Paween:
Haha. Ja, det är lätt att råka ut för spöken den vägen.

RN:
Vilka filmer och regissörer har du inspirerats av?

Paween:
Jag växte upp med Steven Spielbergs filmer, filmer som ET och Hook. Jag älskade ET när jag var liten. När det gäller skräck så gillar jag Sam Raimi, framför allt Evil Dead-serien. Han är galen, haha…

RN:
Slashers och filmer med seriemördare är något vi i väst klusterbombats med sen barndomen (om vi inte uppnått en allt för hög ålder). I de asiatiska filmerna är det mer sparsmakat med den varan. Om de inte kommer tillbaka som spöken då. Är det inget som går hem hos er?

Paween:
Jag tror inte folk är intresserade av saker dom kan läsa om i dagstidningarna. Men det kanske inte heller finns lika många psychos i Asien som i väst, hahaha…

RN:
Väst har på senare år drabbats av en kraftig zombievåg. Zombiefilmerna väller in i horder och drar storpublik, folk klär ut sig till zombier och marscherar genom städerna. I Phobia 2 dyker dessa blodtörstiga återlevare upp i en av berättelserna. Men som vi förstår så ser man inte dessa skapelser superofta i asiatisk film. Beror det på att zombierna inte ingår i karmasystemet?

Paween:
Jag tror inte folk i Thailand riktigt förstår själva poängen med zombier, om man inte är fan av Hollywoodfilmer. I Thailand handlar allt om karma och zombies har ingen naturlig plats där. Så det kan nog stämma.

RN:
I de asiatiska skräckfilmerna har kvinnorna ofta en ganska stark position. De ges oftast en chans att hämnas om de utsätts för oförätter. Åtminstone som spöken. Hur ser du på det?

Paween:
När man skildrar kvinnor som utsätts för övergrepp i filmer och de inte ges någon chans att försvara sig så får de oftast sin hämnd när de återvänder som spöken och har utrustats med övernaturliga krafter. Även de här berättelserna har sin förklaring i karma.

RN:
Ok. Vi sätter väl punkt för karmadiskussion. Några nya projekt på gång. En Phobia 3 kanske?

Paween:
Jag planerar att göra ett drama som har en del likheter med Amélie från Montmartre. En slags komedi. Om det blir någon mer Phobia för min del vet jag inte.

RN:
Har du sett den svenska vampyrfilmen Låt den rätte komma in?

Paween:
Ja. Jag älskade den filmen. Den var väldigt cool.

RN:
Avslutningsvis. Läskigaste film du sett?

Paween:
Det får nog bli Sam Raimis Evil Dead. Åtminstone var den läskigast då jag såg den första gången när jag var yngre.

RN:
Ett stor tack för att vi fick möjlighet att prata med dig, vilket var väldigt givande. Vi hoppas givetvis att ni har karman på er sida (om man nu kan uttrycka det så) och att Phobia 2 blir en stor hit även i väst.

Lite fakta om Paween Purikitpanya:
Han är född i Thailand 1978 och har gått i filmskola vid Chulalongkorn University i Bangkok. Där blev han kompis med de andra regissörerna bakom Phobia. Han debuterade med långfilmen Body sob 19 2007. Därefter följde Phobia (2008) och Phobia 2 (2009). Dom två förstnämnda filmerna har han skrivit manusen till.

Kommentarsfunktionen är stängd.

Lämna en kommentar: