De senaste bilderna från Dead Space 3 avslöjade en ny partner till Isaac Clarke och nu bekräftar EA att det blir co-op-läge i det nya spelet. Man lovar också att man inte har lämnat skräckrötterna.

Rysarnytt gjorde sin premiär på Gröna Lund och såg ett piggt Machine Head och reflekterade över Hon Älskade en Sommar, The Sweet och den gamle artistchefen Ove Hahn. Hade hoppats på att genomföra en gemensam protestaktion med bandet för att få tillbaka Pariserhjulet men insåg snabbt att det hade krävts en uppretad Andy Scott för att ge tyngd och balans åt manifestationen.

(3,5/5) Tung och tajt spelning full av rå energi men med en del svagare låtar. Machine Head verkade trivas bra med att lira i tivolimiljö i vackert kvällsljus och flying v-gitarristerna Robb Flynn och Phil Demmel lirar med en lätthet som påminner om Maiden när dom svävar bort i sina stämmor. Flynn var på skämthumör och skålade på svenska mellan låtarna och kastade ut öl till publiken. Tur att det inte var Sweets Andy Scott då vet man inte var det hade varit för innehåll.

Bäst: Banden börjar alltid på utsatt tid på Gröna Lund. Bästa låt: Locust.  Roligast: Flynns lek med Eye of the Tiger. Dummast: Att dom kör karusellerna under konserterna. Så var det inte på Ove Hahns tid när han drog ur pluggen för Jimi Hendrix 1967 och meddelade högtidligt och bestämt att nu skulle alla åka karusell. Sämst: Inga Veteranbilar i sikte eller så har dom flyttats.

/Stefan

Med Ove Hahn i hjärtat gick Rysarnytt på Machine Head! En härlig kväll på Gröna Lund. Machine Head levererade, men rockers vill gärna ha ett extranummer nästa gång. Strax innan Halo fick Rysarnytts personal plocka fram öronpluggarna. Vi börjar bli till åren, men viftade lite på vadorna till fantastiska Davidian. Tre masker ger undertecknad.

Bäst: Phil Demmel. Han plockar gitarrsträngar lika vackert som Ann-Christine Bärnsten plockade körsbär i sin trädgård. Sämst: Hur kan en Mariestads kost 76 svenska spänn?

/Helena

Sweet med Andy Scott och Steve Priest i ett skönt jam 1973. 1976 var jag där i vuxet sällskap. En fantastisk spelning vill jag minnas. Då blev de bannlysta sedan de gett artistchefen Ove Hahn en snyting och skickat ett paket med avföring till vaktmästaren vid scendörren kan man läsa på den här bilden från Grönans artisthistoria. Hetlevrade Scott var förbannad för att man släppt in folk under deras soundcheck och Hahn fick tydligen en sån hård snyting att han föll ned i tulpanhavet nedanför scenen. Sweet ställde även in konserter, kissade i champagnekylaren, smetade ned logen med ketchup och senap (och avföring?), bjöd upp småtjejer på hotellrummet och förde ett jävla liv. ”Svinen Sweet får aldrig komma tillbaka!” löd en tidningsrubrik. Men under årens lopp har det hunnit rinna en del vatten eller kiss under karusellerna. 2009 dök nämligen Scott upp med sitt nya Sweet på Tyrol så bannbulan verkar vara hävd eller så hade alla hunnit gå i pension.

Mr Rysarnytt försöker sig på en remake av Hon Älskade en Sommar och mutar bort oseriösa kondomförsäljare men misstänker att Anne Magle redan försvunnit i Kärlekstunneln med luringen Dr Caligari. När dom kommer tillbaka planerar jag att låsa fast Caligari i Lustiga Husets rörliga trappa och bjuda Magle på kryddiga würstar och bayerskt öl i Utan Trosor i Tyrolen-miljö. Men jag vet iaf hur en sockervadd ska ätas. Påminner lite om den mikrofon Sweets Brian Connelly sjöng i -76. Den innehåller bara 2-3 sockerbitar har jag lärt mig. Rena hälsokosten.

Det blev rätt mycket Sweet och nostalgi här. Lika bra vi tar och minns en klassisk låt med Sweet, The Lies in your Eyes från Give us a Wink-plattan -76 (deras bästa platta om du frågar mig och Dr Caligari). Andys Scotts bakgrundspipa får verkligen blomma ut i full styrka i den här låten. Jag hade singeln som visas i början av videon med läckra Cockroach som b-sida.

Men här, Sweets bästa låt: Action. Också från Give is a Wink. Sweet var verkligen ett bra band som förtjänar mer uppskattning och uppmärksamhet när man blickar tillbaka.

Scott Derricksons (The Exorcism of Emily Rose) nya övernaturliga thriller Sinister med Ethan Hawke har fått sin första trailer.

Under inspelningen av norska filmen Hora ”hände” tydligen en del skumma saker som krävde utförligare dokumentation. Nu har en poster för uppföljaren Inside the Whore kommit.

En överraskande intressant film om glass, relationer, hämnd och en snubbe som mördar folk. Check it out!

Den kanadensiska independentfilmen The Killing Games är tydligen en rätt våldsam historia. Så våldsam att Edmonton International Film Festival beslutat att inte visa upp den.

Sweden Rock Festival är över för den här gången. Här kommer den sista delen av Martins rockresuméer: Mötley Crüe, King Diamond, Crucified Barbara, Orange Goblin och Fish. Här hittar ni tidigare minirecensioner, part 1 och part 2.

Inspelningen av World War Z  med Brad Pitt i huvudrollen verkar lida av allvarliga manusproblem. Nu har man tagit hjälp av Prometheus-författaren Damon Lindelof för att styra upp skutan.

Martin fortsätter att leverera kärnfulla rockresuméer från Sweden Rock. I dag sätter han betyg på bland andra Motörhead, The Darkness, Tygers of Pan Tang och Michael Schenker. Fler resuméer rullar in under dagen. Stay tuned, boppers!

[youtube_sc url=”http://www.youtube.com/watch?v=Mw7eSz0NUxw” rel=”0″]

Motörhead 7/10 – It’s a Bomber!! Ja man blir bombarderad av klassiska Motörhead låtar fr första Damaged Case till sista Overkill o bandet är i absolut toppform!

The Darkness 5/10 – övertänd frontman men låtarna håller inte. Bäst var en tung cover på Radioheads Street Spirit o att jag lyckades fånga en trumpinne!

Ugly Kid Joe 4/10 – frontmannen har bra energi o är laddad till tusen men det håller inte en hel konsert när man bara har 2-3 gamla radiohits o en cover på Sabbaths Sweat Leaf.

Tygers of pan tang 5/10 – NWOBHM när den är…ja varken bra eller dålig utan bara lagom.

Änglagård 4/10 – öppnar med den stämningsfulla Jordrök fr debutplattan Hybris. Sedan ny låt. Bandmedlemmarna har noll publikkontakt o det känns som att de står i replokalen. Det blir för tråkigt så jag lämnar efter drygt 20 min.

Michael Schenker 6/10 – jag fick det till 5 Scorpions, 4 UFO o resten MSG låtar. En kul blandning men varför i hela friden ingen Doctor Doctor?

Rysarnytt vill givetvis ha en direktrapport från Sweden Rock Festival. Vi bad skräckälskaren och hårdrockskonnässören Martin att ge oss lite snabba resuméer och bilder från sin mobil. Han är traditionsenligt på Sweden Rock Festival med rockquizgänget och dricker öl och spanar in det hårdaste och mest progressiva festivalen har att bjuda på. Det senaste först. Håll till godo, bleeders! Mer kommer i morgon.

[120608] Och så några band som jag inte såg hela konserten med:
Danko Jones: 3/10 – tråkigt o klyschigt!
Steel Panther: 7/10 – vem bryr sig om musiken när texterna är så jävla kul o framförs med energi!
Beyond all recognition: 6/10 – Svenskt ungt progressive band som låter kompetenta!
Sebastian Bach: 7/10 – dagens överraskning! Grym energi o kul med Dee Snider som gäst.

[120608] Soundgarden: 5/10 – känns inte riktigt som en headliner. Bitvis jättebra men de har bara låtar av kvalitet för att spela 45 min, inte 2 timmar. För mycket utfyllnad..

[120608] Saint Vitus: 6/10 – långsamt, nedstämt o doomigt, mao bra! Grym inlevelse från gitarristen som såg ut som Uli John Roth (se bild)

[120608] Mastodon: 8/10 – Står längst fram o njuter! Lite annorlunda låtlista mot tidigare, kul! Det som drar ner är att de spelar i dagsljus men annars kanon!

[120608] Rival Sons: 5/10 – bra energi o det mesta påminner om Zeppelin. Att de inte spelade sin bästa låt Get whats coming drar ner betyget.

[120608] We thought we might meet the devil, but instead we met Messiah…

[120607] Entombed: 5/10 – började svagt o kändes mer som ett coverband men det växte o sista låtarna var riktigt bra. Chief rebel angel var höjdaren men det var som sagt ojämnt o energin från början låg.